Sömnapné och övervikt – En närmare titt på deras komplexa samband

Sömnapné är en allvarlig sömnstörning som påverkar miljontals människor över hela världen. Det karakteriseras av upprepade avsnitt av andningsuppehåll under sömnen, vilket leder till syrebrist och försämrad sömnkvalitet[1]. Övervikt och fetma har länge varit förknippade med ökad risk för sömnapné, men relationen mellan dessa två tillstånd är komplex och fortfarande inte helt förstådd. I detta blogginlägg kommer vi att utforska kopplingen mellan sömnapné och övervikt, och granska den senaste forskningen för att få en djupare förståelse av deras inbördes relation.

Vad är sömnapné?

Sömnapné är en allvarlig sömnstörning som påverkar miljontals människor över hela världen. Det karakteriseras av upprepade avsnitt av andningsuppehåll under sömnen, vilket leder till syrebrist och försämrad sömnkvalitet[1]. Övervikt och fetma har länge varit förknippade med ökad risk för sömnapné, men relationen mellan dessa två tillstånd är komplex och fortfarande inte helt förstådd. I detta blogginlägg kommer vi att utforska kopplingen mellan sömnapné och övervikt, och granska den senaste forskningen för att få en djupare förståelse av deras inbördes relation.

“Övervikt och fetma har länge varit förknippade med ökad risk för sömnapné, men relationen mellan dessa två tillstånd är komplex och fortfarande inte helt förstådd.”

Sömnapné – en översikt

Sömnapné kan delas in i två huvudtyper: obstruktiv sömnapné (OSA) och central sömnapné (CSA)[2]. OSA är den vanligaste formen och uppstår när luftvägarna blir blockerade under sömnen, ofta på grund av att musklerna i svalget slappnar av för mycket. CSA, å andra sidan, beror på att hjärnan inte sänder korrekta signaler till andningsmusklerna[3]. Båda typerna av sömnapné kan leda till allvarliga konsekvenser för hälsan, inklusive högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar och kognitiv försämring[4].

Övervikt och sömnapné – ett komplicerat förhållande

Övervikt och fetma är starkt förknippade med ökad risk för sömnapné, särskilt OSA[5]. Flera studier har visat att personer med övervikt är mer benägna att utveckla sömnapné än de med normal vikt, och att viktnedgång ofta leder till en förbättring av sömnapnésymtom[6,7]. Det finns dock många faktorer som bidrar till denna relation, och det är viktigt att förstå hur de samverkar för att få en klarare bild av sambandet mellan sömnapné och övervikt.

Fysiologiska faktorer

Övervikt och fetma kan bidra till sömnapné på flera sätt. En av de mest uppenbara mekanismerna är att överskott av fettvävnad i halsen och svalget kan leda till ökad risk för luftvägsobstruktion[8]. Dessutom kan fettvävnad i buken skapa tryck på bröstkorgen och minska lungornas kapacitet att expandera, vilket i sin tur kan förvärra sömnapné[9].

Hormonella och metabola faktorer

Övervikt och fetma har också betydande effekter på kroppens hormonella och metaboliska system, vilket kan påverka sömnapné. Leptin, ett hormon som produceras av fettceller och reglerar aptit och energiomsättning, har visat sig vara förhöjd hos personer med sömnapné[10]. Höga leptinnivåer kan vara kopplade till försämrad andningsreglering och ökad risk för sömnapné[11]. Insulinresistens, ett annat vanligt tillstånd hos överviktiga individer, har också associerats med ökad förekomst av sömnapné[12].

Leptin, ett hormon som produceras av fettceller och reglerar aptit och energiomsättning, har visat sig vara förhöjd hos personer med sömnapné.

Inflammation

Övervikt och fetma är kända för att bidra till kronisk låggradig inflammation i kroppen, vilket kan påverka sömnapné på flera sätt. Inflammatoriska cytokiner som interleukin-6 (IL-6) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) har visat sig vara förhöjda hos personer med sömnapné[13]. Dessa inflammatoriska markörer kan leda till ökad slemproduktion och svullnad i luftvägarna, vilket kan förvärra andningsuppehåll under sömnen[14].

Genetiska faktorer

Forskning tyder på att det finns en genetisk komponent i sambandet mellan sömnapné och övervikt. Vissa genetiska varianter har associerats med både ökad risk för fetma och sömnapné, vilket tyder på att dessa tillstånd kan ha delvis gemensamma genetiska grunder[15]. Det är dock viktigt att notera att genetik troligen bara är en del av pusslet och att miljöfaktorer och livsstilsval också spelar en stor roll i utvecklingen av sömnapné och övervikt.

Sömnapné och viktnedgång: Kan det hjälpa?

Flera studier har undersökt effekterna av viktnedgång på sömnapnésymtom och funnit att det ofta leder till förbättringar[16,17]. I en studie upplevde deltagarna en signifikant minskning av sömnapnésymtom efter att ha förlorat i genomsnitt 10% av sin kroppsvikt över en 12-månadersperiod[18]. I en annan studie sågs en minskning av antalet andningsuppehåll under sömnen med 50% eller mer hos 71% av deltagarna efter viktnedgång[19].

Det är viktigt att notera att viktnedgång inte är en garanterad lösning för alla med sömnapné, och det finns individer som fortsätter att uppleva sömnapnésymtom trots betydande viktminskning [20]. Det är också viktigt att komma ihåg att viktnedgång bör genomföras på ett hälsosamt och hållbart sätt för att säkerställa bästa möjliga resultat. Att gå ner i vikt är dock en viktig del i att förbättra sin sömnapné.

Slutsats

Sambandet mellan sömnapné och övervikt är komplex och involverar en rad fysiologiska, hormonella, inflammatoriska och genetiska faktorer. Viktnedgång har visat sig vara en effektiv strategi för att förbättra sömnapnésymtom hos många individer, men det är inte en universell lösning. För att bättre förstå och hantera sömnapné och övervikt är det viktigt att överväga en multifaktoriell och individualiserad behandlingsstrategi.

Ett framgångsrikt behandlingsprogram bör innehålla livsstilsförändringar, såsom att äta en näringsrik kost, motionera regelbundet och undvika alkohol och tobak[21]. I vissa fall kan medicinsk behandling, såsom kontinuerligt positivt luftvägstryck (CPAP) eller operation, vara nödvändigt för att effektivt hantera sömnapné[22]. En viktig del av behandlingen är att arbeta tillsammans med vårdgivare och specialister för att hitta den bästa kombinationen av metoder som fungerar för varje individ.

Sammanfattningsvis är sambandet mellan sömnapné och övervikt komplext och mångfacetterat, och ytterligare forskning krävs för att helt förstå deras inbördes relation. Genom att förstå de olika faktorer som bidrar till sömnapné och övervikt, och genom att använda denna kunskap för att individualisera behandlingen, kan vi hjälpa människor att förbättra sin sömn och hälsa på lång sikt.

Kvalificerar du dig för vår viktminskningsmetod?

Starta din viktresa

Referenser

[1] Punjabi, N. M. (2008). The epidemiology of adult obstructive sleep apnea. Proceedings of the American Thoracic Society, 5(2), 136-143.

[2] Malhotra, A., & White, D. P. (2002). Obstructive sleep apnoea. The Lancet, 360(9328), 237-245.

[3] Javaheri, S. (2006). Central sleep apnea. Clinics in chest medicine, 27(2), 163-171.

[4] Lévy, P., Kohler, M., McNicholas, W. T., Barbé, F., McEvoy, R. D., Somers, V. K., … & Pépin, J. L. (2015). Obstructive sleep apnoea syndrome. Nature reviews Disease primers, 1, 15015.

[5] Romero-Corral, A., Caples, S. M., Lopez-Jimenez, F., & Somers, V. K. (2010). Interactions between obesity and obstructive sleep apnea: implications for treatment. Chest, 137(3), 711-719.

[6] Peppard, P. E., Young, T., Palta, M., & Dempsey, J. (2000). Longitudinal study of moderate weight change and sleep-disordered breathing. JAMA, 284(23), 3015-3021.

[7] Tuomilehto, H. P., Seppä, J. M., Partinen, M. M., Peltonen, M., Gylling, H., Tuomilehto, J. O., … & Kuopio Sleep Apnea Group. (2009). Lifestyle intervention with weight reduction: first-line treatment in mild obstructive sleep apnea. American journal of respiratory and critical care medicine, 179(4), 320-327.

[8] Schwab, R. J., Gupta, K. B., Gefter, W. B., Metzger, L. J., Hoffman, E. A., & Pack, A. I. (1995). Upper airway and soft tissue anatomy in normal subjects and patients with sleep-disordered breathing: significance of the lateral pharyngeal walls. American journal of respiratory and critical care medicine, 152(5), 1673-1689.

[9] Zerah-Lancner, F., Lofaso, F., Coste, A., Ricolfi, F., Goldenberg, F., & Harf, A. (2000). Pulmonary function in obese snorers with or without sleep apnea syndrome. American journal of respiratory and critical care medicine, 162(3), 905-909.

[10] Ip, M. S., Lam, K. S., Ho, C., Tsang, K. W., & Lam, W. (2000). Serum leptin and vascular risk factors in obstructive sleep apnea. Chest, 118(3), 580-586.

[11] Polotsky, V. Y., Smaldone, M. C., Scharf, M. T., Li, J., Tankersley, C. G., Smith, P. L., … & O’Donnell, C. P. (2004). Impact of interrupted leptin pathways on ventilatory control. Journal of Applied Physiology, 96(3), 991-998.

[12] Pallayova, M., Steele, K. E., Magnuson, T. H., Schweitzer, M. A., Goldberg, A. P., Hill, N. R., … & Smith, P. L. (2012). Sleep apnea predicts distinct alterations in glucose homeostasis and biomarkers in obese adults with normal and impaired glucose metabolism. Cardiovascular diabetology, 9(1), 83.

[13] Vgontzas, A. N., Papanicolaou, D. A., Bixler, E. O., Hopper, K., Lotsikas, A., Lin, H. M., … & Chrousos, G. P. (2000). Sleep apnea and daytime sleepiness and fatigue: relation to visceral obesity, insulin resistance, and hypercytokinemia. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 85(3), 1151-1158.

[14] Kimoff, R. J., Sforza, E., Champagne, V., Ofiara, L., & Gendron, D. (2001). Upper airway sensation in snoring and obstructive sleep apnea. American journal of respiratory and critical care medicine, 164(2), 250-255.

[15] Cade, B. E., Chen, H., Stilp, A. M., Gleason, K. J., Sofer, T., Ancoli-Israel, S., … & Redline, S. (2016). Genetic associations with obstructive sleep apnea traits in Hispanic/Latino Americans. American journal of respiratory and critical care medicine, 194(7), 886-897.

[16] Johansson, K., Neovius, M., Lagerros, Y. T., Harlid, R., Rössner, S., Granath, F., & Neovius, K. (2009). Effect of a very low energy diet on moderate and severe obstructive sleep apnoea in obese men: a randomised controlled trial. BMJ, 339, b4609.

[17] Kajaste, S., Brander, P. E., Telakivi, T., Partinen, M., & Mustajoki, P. (2004). A cognitive-behavioral weight reduction program in the treatment of obstructive sleep apnea syndrome with or without initial continuous positive airway pressure: a randomized study. Sleep medicine, 5(2), 125-131.

[18] Foster, G. D., Borradaile, K. E., Sanders, M. H., Millman, R., Zammit, G., Newman, A. B., … & Wadden, T. A. (2009). A randomized study on the effect of weight loss on obstructive sleep apnea among obese patients with type 2 diabetes: the Sleep AHEAD study. Archives of internal medicine, 169(17), 1619-1626.

[19] Schwartz, A. R., Gold, A. R., Schubert, N., Stryzak, A., Wise, R. A., Permutt, S., & Smith, P. L. (1991). Effect of weight loss on upper airway collapsibility in obstructive sleep apnea. American Review of Respiratory Disease, 144(3), 494-498.

[20] Peppard, P. E., Young, T., Barnet, J. H., Palta, M., Hagen, E. W., & Hla, K. M. (2013). Increased prevalence of sleep-disordered breathing in adults. American journal of epidemiology, 177(9), 1006-1014.

[21] Strohl, K. P., & Brown, D. B. (2011). Recognition of obstructive sleep apnea. American family physician, 84(5), 519-526.

[22] Weaver, T. E., & Grunstein, R. R. (2008). Adherence to continuous positive airway pressure therapy: the challenge to effective treatment. Proceedings of the American Thoracic Society, 5(2), 173-178.