Ghrelin – Vikthormon

Vad är ghrelin?

Ghrelin är ett hormon som produceras av cellerna i magsäcken. Det utsöndras i blodomloppet och fungerar som en signal till hjärnan att öka aptiten och initiera födointag. Ghrelinnivåerna ökar vanligtvis före måltider och minskar efter måltider. Hormonet kan också påverkas av stress, sömnbrist och andra faktorer.

Ghrelin är känt för att öka aptiten och bidra till ökat matintag. Det är också en viktig signal i regleringen av energibalansen och kan spela en viktig roll i utvecklingen av övervikt och fetma. I detta inlägg kommer vi att titta närmare på ghrelin och dess betydelse för övervikt och fetma.  

Ghrelin och aptitkontroll

Ghrelin har en direkt effekt på aptiten och matintaget genom att signalera till hjärnan att det är dags att äta. När nivåerna av ghrelin ökar, ökar också vår känsla av hunger och vi känner oss mer motiverade att söka efter mat.

När vi äter en måltid minskar ghrelinnivåerna, vilket bidrar till att minska vår aptit och öka vår känsla av mättnad. Men det finns också andra hormoner som är involverade i aptitkontroll, som leptin och insulin. Leptin produceras av fettceller och signalerar till hjärnan när vi har tillräckligt med energi och kan minska vår aptit. Insulin produceras av bukspottkörteln och hjälper till att reglera blodsockernivåerna och kan också påverka vår känsla av mättnad.

Ghrelin och energibalansen

Energibalansen är förhållandet mellan kaloriintag och kaloriförbrukning. Om vi intar fler kalorier än vi förbränner, leder det till en positiv energibalans, vilket kan leda till viktökning och övervikt. Om vi intar färre kalorier än vi förbränner, leder det till en negativ energibalans, vilket kan leda till viktnedgång.

Ghrelin spelar en viktig roll i regleringen av energibalansen. När nivåerna av ghrelin ökar, ökar vår aptit och matintag, vilket kan leda till en positiv energibalans och viktökning. Men när nivåerna av ghrelin minskar, minskar vår aptit och matintag, vilket kan leda till en negativ energibalans och viktnedgång.

Ghrelin och övervikt

Övervikt och fetma är stora hälsoproblem som påverkar många människor runt om i världen. Det finns många faktorer som kan bidra till utvecklingen av övervikt och fetma, inklusive genetik, kost och livsstil. Men ghrelin kan också spela en viktig roll i utvecklingen av dessa tillstånd.

Forskning har visat att personer som lider av övervikt och fetma ofta har högre nivåer av ghrelin än personer med normal vikt. Detta kan bero på att överviktiga personer är mer benägna att överkonsumera mat, vilket leder till ökad produktion av ghrelin. Samtidigt kan högre nivåer av ghrelin också öka aptiten och göra det svårare för personer att kontrollera sin matkonsumtion.

En studie som publicerades i Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism visade att överviktiga personer hade högre nivåer av ghrelin än personer med normal vikt. Studien visade också att personer med högre nivåer av ghrelin tenderade att ha en högre kroppsmassaindex (BMI) och en högre andel kroppsfett.

En annan studie som publicerades i Obesity Reviews fann att ghrelin kan spela en viktig roll i den initiala viktökningen hos personer som går upp i vikt. Studien visade att personer som gick upp i vikt hade högre nivåer av ghrelin än personer som inte gick upp i vikt. Dessutom visade studien att ghrelinnivåerna ökade under de första veckorna av viktuppgång, vilket kan öka aptiten och bidra till ökad matintag.

Ghrelin och behandling av övervikt och fetma

Eftersom ghrelin kan spela en viktig roll i utvecklingen av övervikt och fetma, har det också undersökts som ett potentiellt mål för behandling av dessa tillstånd. En strategi är att minska ghrelinnivåerna för att minska aptiten och matintaget.

Det finns flera läkemedel som har utvecklats för att minska ghrelinnivåerna och därigenom minska aptiten och matintaget. Ett av dessa läkemedel är anamorelin, som har visat sig minska aptiten och öka känslan av mättnad hos personer med cancerrelaterad viktminskning. Det har också visat sig öka muskelmassan och förbättra livskvaliteten hos dessa patienter.

En annan läkemedelsbehandling är ghrelinreceptorantagonister. Dessa läkemedel blockerar ghrelinreceptorerna i hjärnan och minskar därigenom effekterna av ghrelin. Ett av dessa läkemedel är ipamorelin, som har visat sig minska aptiten och matintaget hos överviktiga personer.

GLP-1 analogen semaglutid kan också påverka ghrelin så att hunger och aptit dämpas. 

Det finns också andra behandlingar som fokuserar på att minska aptiten och matintaget utan att påverka ghrelinnivåerna. Ett exempel är bariatrisk kirurgi som t.ex. gastric bypass, som kan minska mängden mat som en person kan konsumera genom att minska magsäckens storlek. Detta kan också minska produktionen av ghrelin, vilket kan bidra till att minska aptiten och matintaget. 

Slutsats

Ghrelin är ett hormon som är känt för att öka aptiten och bidra till ökat matintag. Det är också en viktig signal i regleringen av energibalansen och kroppsvikten. Forskning har visat att höga nivåer av ghrelin kan öka risken för övervikt och fetma, medan låga nivåer kan öka risken för undervikt.

Det finns flera faktorer som kan påverka ghrelinnivåerna, inklusive matintag, sömn, stress och träning. Personer med övervikt och fetma har oftast högre nivåer av ghrelin än personer med normal vikt, vilket kan bidra till ökad aptit och matintag.

Det har gjorts forskning för att undersöka ghrelin som ett potentiellt mål för behandling av övervikt och fetma. Läkemedel som minskar ghrelinnivåerna har visat sig minska aptiten och matintaget hos både överviktiga personer och personer med cancerrelaterad viktminskning. Ghrelinreceptorantagonister, GLP-1 läkemedel och bariatrisk kirurgi är andra behandlingar som kan minska aptiten och matintaget utan att påverka ghrelinnivåerna.

Sammanfattningsvis kan ghrelin ha en betydande effekt på regleringen av kroppsvikt och energibalans. Ökad forskning på detta område kan leda till nya behandlingar för övervikt och fetma, vilket kan ha en positiv inverkan på folkhälsan. 

Kvalificerar du dig för vår viktminskningsmetod?

Räkna ut ditt BMI

Referenser

  1. Cummings, D. E. (2006). Ghrelin and the short- and long-term regulation of appetite and body weight. Physiological behavior, 89(5), 71-84.

  2. Kojima, M., Hosoda, H., Date, Y., Nakazato, M., Matsuo, H., & Kangawa, K. (1999). Ghrelin is a growth-hormone-releasing acylated peptide from stomach. Nature, 402(6762), 656-660.

  3. Tschöp, M., Wawarta, R., Riepl, R. L., Friedrich, S., Bidlingmaier, M., & Landgraf, R. (2001). Post-prandial decrease of circulating human ghrelin levels. The Journal of Endocrinology, 163(1), 9-12.

  4. Monteleone, P., Bencivenga, R., Longobardi, N., Serritella, C., Maj, M., & Group, W. P. (2003). Differential responses of circulating ghrelin to high-fat or high-carbohydrate meal in healthy women. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 88(11), 5510-5514.

  5. Cummings, D. E., & Overduin, J. (2007). Gastrointestinal regulation of food intake. The Journal of Clinical Investigation, 117(1), 13-23.

  6. Wren, A. M., Seal, L. J., Cohen, M. A., Brynes, A. E., Frost, G. S., Murphy, K. G., … & Ghatei, M. A. (2001). Ghrelin enhances appetite and increases food intake in humans. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 86(12), 5992-5995.

  7. Tschöp, M., Smiley, D. L., & Heiman, M. L. (2000). Ghrelin induces adiposity in rodents. Nature, 407(6806), 908-913.

  8. Cummings, D. E., & Shannon, M. H. (2003). Roles for ghrelin in the regulation of appetite and body weight. Archives of Surgery, 138(4), 389-396.

  9. Cummings, D. E., Purnell, J. Q., Frayo, R. S., Schmidova, K., Wisse, B. E., & Weigle, D. S. (2001). A preprandial rise in plasma ghrelin levels suggests a role in meal initiation in humans. Diabetes, 50(8), 1714-1719.

  10. Shiiya, T., Nakazato, M., Mizuta, M., Date, Y., Mondal, M. S., Tanaka, M., … & Kangawa, K. (2002). Plasma ghrelin levels in lean and obese humans and the effect of glucose on ghrelin secretion. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 87(1), 240-244.