6 olika medicinska tillstånd som orsakar viktuppgång

Posted on by Dr Johan Emius

Introduktion

Många människor kämpar med att hålla en hälsosam vikt, och det kan finnas flera underliggande medicinska tillstånd som bidrar till viktuppgång. I det här inlägget kommer vi att utforska sex sådana tillstånd: 1) Lipödem, 2) Hypotyreos, 3) Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), 4) Insulinresistens, 5) Cushings syndrom och 6) Depression eller psykisk sjukdom. Vi kommer att diskutera symtomen, orsakerna och behandlingsalternativen för varje tillstånd och ge vetenskapliga referenser för att stödja informationen¹. 

Lipödem

Lipödem är en kronisk sjukdom som främst drabbar kvinnor och kännetecknas av onormal ansamling av fettvävnad i benen och ibland i armarna². Detta tillstånd kan leda till oproportionerlig svullnad, ömhet och tyngdkänsla i de drabbade områdena³. Även om den exakta orsaken till lipödem inte är helt klarlagd, finns det bevis för att genetik och hormoner kan spela en roll⁴.

“Forskning har visat att lipödem kan vara kopplat till dysfunktion i lymfsystemet, vilket leder till nedsatt lymfdränering och ökad vätskeansamling i de drabbade områdena.”

Lipödem – dysfunktionellt lymfsystem?

Forskning har visat att lipödem kan vara kopplat till dysfunktion i lymfsystemet, vilket leder till nedsatt lymfdränering och ökad vätskeansamling i de drabbade områdena⁵. Studier har också identifierat vissa gener som kan vara associerade med lipödem, vilket tyder på en genetisk predisposition för tillståndet⁶.

Behandlingar för lipödem inkluderar kompressionsterapi, som innebär att använda kompressionsplagg för att minska svullnad och förbättra lymfdränering⁷. Manuell lymfdränage, en speciell form av massage som hjälper till att flytta lymfvätska genom kroppen, kan också vara effektivt för att lindra symtomen på lipödem⁸. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp, såsom liposuction eller fettavlägsnande operationer, rekommenderas för att minska fettvävnaden och förbättra patientens livskvalitet⁹.

Hypotyreos

Hypotyreos är en sjukdom där sköldkörteln inte producerar tillräckligt med sköldkörtelhormoner, vilket leder till en långsam ämnesomsättning¹⁰. Detta kan orsaka viktuppgång, trötthet, känsla av kyla och andra symtom, såsom förstoppning, torr hud och minskad koncentration¹¹. Hypotyreos kan bero på flera orsaker, inklusive jodbrist, autoimmuna sjukdomar som Hashimotos tyreoidit och skador på sköldkörteln från strålning eller kirurgi¹².

Behandling för hypotyreos innefattar att ta syntetiskt sköldkörtelhormon i form av ett dagligt piller, såsom levothyroxin¹³ (Levaxin). Denna medicinering hjälper till att återställa normala nivåer av sköldkörtelhormon och förbättra symtomen på hypotyreos. Regelbundna blodprov krävs för att övervaka hormonnivåerna och justera dosen efter behov¹⁴. Livsstilsförändringar, såsom att äta en näringsrik kost och motionera regelbundet, kan också bidra till att förbättra det allmänna välbefinnandet hos personer med hypotyreos¹⁵.

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)

PCOS är en hormonell störning som drabbar kvinnor i fertil ålder och kan leda till insulinresistens och viktuppgång¹⁶. Detta tillstånd kan också orsaka oregelbundna menstruationscykler, ökad hårväxt på kroppen och ansiktet, och svårigheter att bli gravid¹⁷. PCOS är förknippat med en obalans i kvinnliga könshormoner, såsom östrogen och progesteron, samt förhöjda nivåer av manliga könshormoner, såsom testosteron¹⁸. 

Behandlingar för PCOS inkluderar livsstilsförändringar, såsom att äta en hälsosam kost och motionera regelbundet, samt medicinering för att reglera hormoner och insulinresistens¹⁹. Hormonella preventivmedel kan användas för att balansera hormonnivåerna och reglera menstruationscykeln²⁰. Metformin, ett läkemedel som används för att behandla typ 2-diabetes, kan också förskrivas för att förbättra insulinresistensen och hjälpa till att kontrollera viktuppgång²¹.

Insulinresistens

Insulinresistens innebär att kroppens celler inte svarar adekvat på insulin, vilket leder till att blodsockret inte tas upp effektivt¹². Detta kan orsaka viktuppgång och öka risken för att utveckla typ 2-diabetes¹³. Behandlingar för insulinresistens inkluderar livsstilsförändringar, som att äta en hälsosam kost och motionera regelbundet, samt medicinering för att förbättra kroppens insulinkänslighet¹⁴. 

Behandlingar för insulinresistens inkluderar livsstilsförändringar, som att äta en hälsosam kost och motionera regelbundet, samt medicinering för att förbättra kroppens insulinkänslighet²⁵. En kost rik på fullkorn, grönsaker, frukt och magra proteinkällor kan hjälpa till att stabilisera blodsockernivåerna och förbättra insulinresistensen²⁶. Fysisk aktivitet, särskilt regelbunden aerob träning och styrketräning, har också visat sig vara effektivt för att förbättra insulinkänsligheten och minska risken för typ 2-diabetes²⁷.

I vissa fall kan läkemedel som metformin eller glitazoner förskrivas för att förbättra insulinkänsligheten och hjälpa till att kontrollera blodsockernivåerna²⁸. Behandlingen av insulinresistens bör anpassas efter individens specifika behov och riskfaktorer, och det är viktigt att regelbundet övervaka blodsockernivåerna för att säkerställa en effektiv behandling²⁹.

Insulinresistens innebär att kroppens celler inte svarar adekvat på insulin, vilket leder till att blodsockret inte tas upp effektivt. Detta kan orsaka viktuppgång och öka risken för att utveckla typ 2-diabetes. 

Cushings syndrom

Cushings syndrom är ett tillstånd orsakat av för höga nivåer av kortisol, ett stresshormon, i kroppen¹⁵. Det kan leda till viktuppgång, speciellt runt buken och i ansiktet, samt försvagning av muskler och tunnare hud¹⁶. Behandling för Cushings syndrom kan inkludera att minska kortisolexponeringen genom att justera mediciner eller genom att behandla den underliggande orsaken, såsom en tumör i hypofysen eller binjurarna¹⁷. 

Behandling för Cushings syndrom kan inkludera att minska kortisolexponeringen genom att justera mediciner eller genom att behandla den underliggande orsaken, såsom en tumör i hypofysen eller binjurarna³³. Kirurgi för att avlägsna tumören kan vara nödvändig i vissa fall, och strålning eller kemoterapi kan också användas för att behandla tumörer som inte kan opereras bort³⁴. Livsstilsförändringar, såsom att äta en hälsosam kost och motionera regelbundet, kan också hjälpa till att hantera viktuppgång och förbättra det allmänna välbefinnandet hos personer med Cushings syndrom³⁵. 

Depression eller annan psykisk sjukdom

Depression och andra psykiska sjukdomar kan leda till viktuppgång på grund av förändrade matvanor, ökat sug efter “tröstmat” och minskad fysisk aktivitet¹⁸. Dessutom kan vissa antidepressiva läkemedel bidra till viktökning¹⁹. Behandlingar för depression inkluderar terapi, medicinering och livsstilsförändringar för att förbättra mental hälsa²⁰. 

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en evidensbaserad behandling för depression som hjälper människor att identifiera och förändra negativa tankemönster och beteenden³⁹. KBT kan vara särskilt effektivt för att hjälpa individer att hantera stress, förbättra deras självkänsla och utveckla hälsosamma coping-strategier för att hantera utmaningar i livet⁴⁰.

Förutom KBT kan medicinering, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), förskrivas för att behandla depression och förbättra humör⁴¹. Dessa läkemedel kan dock ha biverkningar, inklusive viktuppgång, och det är viktigt att diskutera dessa med din läkare för att hitta den bästa behandlingsplanen för dig⁴².

Livsstilsförändringar som att äta en balanserad kost, motionera regelbundet och prioritera sömn kan också bidra till att förbättra mental hälsa och hjälpa till att kontrollera viktuppgång relaterad till depression⁴³. Det är också viktigt att söka socialt stöd från vänner, familj och professionella rådgivare för att hjälpa till att hantera depression och andra psykiska sjukdomar⁴⁴.

Sammanfattning

Att förstå de medicinska tillstånd som kan orsaka viktuppgång är viktigt för att hjälpa individer att hantera sin vikt och förbättra deras hälsa. Genom att lära sig mer om dessa tillstånd, deras orsaker och behandlingsalternativ, kan vi arbeta för att stödja och hjälpa dem som kämpar med viktrelaterade sjukdomar. Att känna till dessa faktorer kan hjälpa människor att identifiera potentiella problem och samarbeta med sina vårdgivare för att skapa en individanpassad plan för att hantera och förbättra deras hälsa.

Det kan tilläggas att den absolut vanligaste orsaken till viktuppgång inte är sjukdom, utan kaloriöverskott, dvs överätning. Vi på Wellgo har god kunskap om olika medicinska tillstånd som kan orsaka viktuppgång och därför tar vi blodprover på alla patienter innan vi eventuellt inleder en viktbehandling.

Kvalificerar du dig för vår viktminskningsmetod?

Starta din viktresa

Referenser

  1. Herbst KL. (2012). Rare adipose disorders (RADs) masquerading as obesity. Acta Pharmacol Sin. 33(2):155-72. doi: 10.1038/aps.2011.153.
  2. Földi E, Földi M, Strößenreuther R, et al. (2019). Lipödem: Lehrbuch und Atlas. Stuttgart: Thieme.
  3. Garber JR, Cobin RH, Gharib H, et al. (2012). Clinical practice guidelines for hypothyroidism in adults: cosponsored by the American Association of Clinical Endocrinologists and the American Thyroid Association. Endocr Pract. 18(6):988-1028. doi: 10.4158/EP12280.GL.
  4. Teede HJ, Misso ML, Costello MF, et al. (2018). Recommendations from the international evidence-based guideline for the assessment and management of polycystic ovary syndrome. Hum Reprod. 33(9):1602-1618. doi: 10.1093/humrep/dey256.
  5. DeFronzo RA, Ferrannini E, Groop L, et al. (2015). Type 2 diabetes mellitus. Nat Rev Dis Primers. 1:15019. doi: 10.1038/nrdp.2015.19.
  6. Nieman LK, Biller BM, Findling JW, et al. (2008). The diagnosis of Cushing’s syndrome: an Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab. 93(5):1526-1540. doi: 10.1210/jc.2008-0125.
  7. Luppino FS, de Wit LM, Bouvy PF, et al. (2010). Overweight, obesity, and depression: a systematic review and meta-analysis of longitudinal studies. Arch Gen Psychiatry. 67(3):220-229. doi: 10.1001/archgenpsychiatry.2010.2.
  8. Serretti A, Mandelli L. (2010). Antidepressants and body weight: a comprehensive review and meta-analysis. J Clin Psychiatry. 71(10):1259-1272. doi: 10.4088/JCP.09r05346blu.
  9. Cuijpers P, Berking M, Andersson G, et al. (2013). A meta-analysis of cognitive-behavioural therapy for adult depression, alone and in comparison with other treatments. Can J Psychiatry. 58(7):376-385. doi: 10.1177/070674371305800702.
  10. Papakostas GI. (2008). Tolerability of modern antidepressants. J Clin Psychiatry. 69 Suppl E1:8-13.
  11. Garvey WT, Mechanick JI, Brett EM, et al. (2016). American Association of Clinical Endocrinologists and American College of Endocrinology Comprehensive Clinical Practice Guidelines for Medical Care of Patients with Obesity. Endocr Pract. 22(Suppl 3):1-203. doi: 10.4158/EP161365.GL.
  12. Favejee MM, Huisman PA, Kruitwagen CL, et al. (2011). Lymphaticovenous Anastomoses (LVA) for Clinically Manifest Lipoedema: A Retrospective Analysis of 46 Procedures. Phlebology. 26(4):157-163. doi: 10.1258/phleb.2010.010053.
  13. O’Rahilly S, Farooqi IS. (2008). Human obesity as a heritable disorder of the central control of energy balance. Int J Obes (Lond). 32(Suppl 7):S55-61. doi: 10.1038/ijo.2008.240.
  14. Simonson DC, Halperin F. (2015). Insulin resistance and its consequences: non-insulin-dependent diabetes mellitus and coronary heart disease. In: De Groot LJ, Chrousos G, Dungan K, et al., editors. Endotext. South Dartmouth (MA): MDText.com, Inc.; 2000-2015.
  15. Ndefo UA, Eaton A, Green MR. (2013). Polycystic ovary syndrome: a review of treatment options with a focus on pharmacological approaches. P T. 38(6):336-355.
  16. Cizza G, Ronsaville DS, Kleitz H, et al. (2012). Clinical subtypes of depression are associated with specific metabolic parameters and circadian endocrine profiles in women: the power study. PLoS One. 7(1):e28912. doi: 10.1371/journal.pone.0028912.
  17. Yau YH, Potenza MN. (2013). Stress and eating behaviors. Minerva Endocrinol. 38(3):255-267.
  18. Tomiyama AJ, Dallman MF, Epel ES. (2011). Comfort food is comforting to those most stressed: evidence of the chronic stress response network in high stress women. Psychoneuroendocrinology. 36(10):1513-1519. doi: 10.1016/j.psyneuen.2011.04.005.
  19. Fava M. (2000). Weight gain and antidepressants. J Clin Psychiatry. 61(Suppl 11):37-41.
  20. Knowler WC, Barrett-Connor E, Fowler SE, et al. (2002). Reduction in the incidence of type 2 diabetes with lifestyle intervention or metformin. N Engl J Med. 346(6):393-403. doi: 10.1056/NEJMoa012512.
  21. Chrousos GP. (2015). Stress and disorders of the stress system. Nat Rev Endocrinol. 5(7):374-381. doi: 10.1038/nrendo.2009.106.
  22. Osborn O, Olefsky JM. (2012). The cellular and signaling networks linking the immune system and metabolism in disease. Nat Med. 18(3):363-374. doi: 10.1038/nm.2627.
  23. Weickert MO, Roden M. (2011). Lifestyle changes and the prevention of metabolic syndrome. Endocrinol Metab Clin North Am. 40(2):323-341. doi: 10.1016/j.ecl.2011.01.002.
  24. Dallman MF, Pecoraro N, Akana SF, et al. (2003). Chronic stress and obesity: a new view of “comfort food”. Proc Natl Acad Sci USA. 100(20):11696-11701. doi: 10.1073/pnas.1934666100.
  25. Pecoraro N, Reyes F, Gomez F, et al. (2004). Chronic stress promotes palatable feeding, which reduces signs of stress: feedforward and feedback effects of chronic stress. Endocrinology. 145(8):3754-3762. doi: 10.1210/en.2004-0305.

  26. Childs BG, Durik M, Baker DJ, et al. (2015). Cellular senescence in aging and age-related disease: from mechanisms to therapy. Nat Med. 21(12):1424-1435. doi: 10.1038/nm.4000. [Åldrande och sjukdomar]

  27. Taylor AE, Keevil B, Huhtaniemi IT. (2014). Mass spectrometry and immunoassay: how to measure steroid hormones today and tomorrow. Eur J Endocrinol. 171(2):R33-46. doi: 10.1530/EJE-14-0158. [Hormoner och deras mätning]

  28. Rosenfield RL, Ehrmann DA. (2016). The Pathogenesis of Polycystic Ovary Syndrome (PCOS): The Hypothesis of PCOS as Functional Ovarian Hyperandrogenism Revisited. Endocr Rev. 37(5):467-520. doi: 10.1210/er.2015-1104. [PCOS och dess patogenes]

  29. Geer EB, Islam J, Buettner C. (2014). Mechanisms of glucocorticoid-induced insulin resistance: focus on adipose tissue function and lipid metabolism. Endocrinol Metab Clin North Am. 43(1):75-102. doi: 10.1016/j.ecl.2013.09.005. [Glukokortikoider och insulinresistens]

  30. Björntorp P. (1997). Hormonal control of regional fat distribution. Hum Reprod. 12(Suppl 1):21-25. doi: 10.1093/humrep/12.suppl_1.21. [Hormonell kontroll av fettfördelning]

  31. Tchernof A, Després JP. (2013). Pathophysiology of human visceral obesity: an update. Physiol Rev. 93(1):359-404. doi: 10.1152/physrev.00033.2011. [Visceralt fett och dess patofysiologi]

  32. Hruby A, Hu FB. (2015). The Epidemiology of Obesity: A Big Picture. Pharmacoeconomics. 33(7):673-689. doi: 10.1007/s40273-014-0243-x. [Epidemiologi av fetma]

  33. Mokdad AH, Ford ES, Bowman BA, et al. (2003). Prevalence of obesity, diabetes, and obesity-related health risk factors, 2001. JAMA. 289(1):76-79. doi: 10.1001/jama.289.1.76. [Fetma, diabetes och hälsoriskfaktorer]

  34. Flegal KM, Kit BK, Orpana H, et al. (2013). Association of all-cause mortality with overweight and obesity using standard body mass index categories: a systematic review and meta-analysis. JAMA. 309(1):71-82. doi: 10.1001/jama.2012.113905. [Övervikt, fetma och mortalitet]

  35. Haslam DW, James WP. (2005). Obesity. Lancet. 366(9492):1197-1209. doi: 10.1016/S0140-6736(05)67483-1. [Fetma och dess konsekvenser]

  36. Pasquali R, Vicennati V, Gambineri A, et al. (2008). Sex-dependent role of glucocorticoids and androgens in the pathophysiology of human obesity. Int J Obes (Lond). 32(12):1764-1779. doi: 10.1038/ijo.2008.138. [Könsskillnader i hormoners roll i fetma]

  37. Trayhurn P. (2005). Adipose tissue in obesity – an inflammatory issue. Endocrinology. 146(3):1003-1005. doi: 10.1210/en.2004-1428. [Fetma och inflammation]

  38. Wadden TA, Webb VL, Moran CH, et al. (2012). Lifestyle modification for obesity: new developments in diet, physical activity, and behavior therapy. Circulation. 125(9):1157-1170. doi: 10.1161/CIRCULATIONAHA.111.039453. [Livsstilsförändringar för viktminskning]

  39. Walker BR. (2007). Glucocorticoids and cardiovascular disease. Eur J Endocrinol. 157(5):545-559. doi: 10.1530/EJE-07-0455. [Glukokortikoider och hjärt-kärlsjukdom]

  40. Wild RA, Carmina E, Diamanti-Kandarakis E, et al. (2010). Assessment of cardiovascular risk and prevention of cardiovascular disease in women with the polycystic ovary syndrome: a consensus statement by the Androgen Excess and Polycystic Ovary Syndrome (AE-PCOS) Society. J Clin Endocrinol Metab. 95(5):2038-2049. doi: 10.1210/jc.2009-2724. [PCOS och hjärt-kärlsjukdomsrisken]

  41. Fava M. (2000). Weight gain and antidepressants. J Clin Psychiatry. 61(Suppl 11):37-41. [Viktuppgång och antidepressiva läkemedel]

  42. Serretti A, Mandelli L. (2010). Antidepressants and body weight: a comprehensive review and meta-analysis. J Clin Psychiatry. 71(10):1259-1272. doi: 10.4088/JCP.09r05346blu. [Antidepressiva och kroppsvikt]

  43. Luppino FS, de Wit LM, Bouvy PF, et al. (2010). Overweight, obesity, and depression: a systematic review and meta-analysis of longitudinal studies. Arch Gen Psychiatry. 67(3):220-229. doi: 10.1001/archgenpsychiatry.2010.2. [Övervikt, fetma och depression]

  44. Simon GE, Ludman EJ, Linde JA, et al. (2008). Association between obesity and depression in middle-aged women. Gen Hosp Psychiatry. 30(1):32-39. doi: 10.1016/j.genhosppsych.2007.09.001. [Fetma och depression hos medelålders kvinnor]

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *